Sällan har Värnamo och Dakar legat så nära varandra som de gjorde idag. Jonathan Ring slog två inlägg som Papa Diouf avslutade med varsin touch. 2-1 mot Gefle, och även om man inte kan prata om formsvacksavbrytande redan nu så kunde mittfältet idag visa bortglömd kvalitet.
Några rader om Gefle för att få det gjort? De har gått från sin ”alla vet exakt hur de spelar, men ingen vet hur man löser upp det”, med finkalibrerad disciplinerad defensiv och långa bollar från kanterna mot två anfallare i en 4-4-2, till att spela en mer löpkrävande och ambitiös fotboll.
Ett mellanting mellan 4-3-3 och 4-5-1, med tre centrala mittfältare som ligger i linje och ska understödja en targetanfallare och två yttrar med rätt fria roller. Det fungerade inte alls idag. KFF neutraliserade Dioh Williams och yttrarna, vilket gjorde att Gefle i praktiken var urholkat på kvalitet i sina anfall när de inte hade en 100% korrekt löpkväll.
Det var bara i backlinjen som KFF hade förändringar. Diouf på bänken, Eriksson ut på kanten, och Ismael in från start och det hade varit ett ordinarie mittfält och anfall i KFF.
Det gav en av säsongens bästa insatser från ett KFF-mittfält. Det viktigaste var att de höll högt tempo (undantaget perioder i andra halvlek, när KFF tappade luften) och konstant rörde sig för att ta sig förbi Gefles mittfält. KFF:s mittfält var flera klasser bättre än Gefles tremansmotsvarighet.
Ring var en rörlig spelkreatör för allt i anfallsväg. Romário löste upp Gefles mittfält genom att konstant dribbla eller passa sig förbi dem och var lika bra som han var mot Falkenberg. Eriksson är Eriksson är Eriksson. Eftersom det fanns ytor så behövde Diouf inte ha lika stark teknik för att göra det han är bäst på: springa och skapa frågetecken för motståndarna.
Jag gillar Diouf. Jag vet att det trots allt finns de som vill ha bort honom, men det finns få som honom i Allsvenskan. Han kan stänga igen en kant, han kan vara inläggsspelare, han kan vara anfallare. Visst får man en ojämn teknik, men man får alltid attityd, 12-13 kilometer, snabbhet, och en viss urkraft. KFF ska vara glada över att ha en så nyttig spelare, som dessutom fortfarande har potential till att vidareutvecklas.
En offensiv allroundspelare. Hade han fått ut fem-tio procent mer i sina startande matcher hade han varit given i startelvan.
Diouf har haft det svårt under det senaste kalenderåret. Han fungerade funktionellt som ensam anfallare i fjolårets 4-2-3-1, han kunde pressa, springa i djupet, och göra ett targetjobb, men sedan värvade KFF in Elm. I 4-4-2 är han tänkt att vara ytter, vilket gör att han oftast hamnar för långt från mål och blir degraderad till att vara en tvåvägsytter.
Hos Eklund har han uteslutande haft en inhopparroll eller så har han fått starta mot topplagen för att göra ett defensivt jobb. Hans starter i årets Allsvenska: IFK Göteborg, Djurgården, två gånger mot Malmö FF, Elfsborg, och så idag. Det har varit svårt för honom att få ut något kreativt och offensivt i sitt spel i tidigare starter, eftersom hans roller begränsats.
Dessutom har han gift sig utan att hans fru har fått uppehållstillstånd att flytta till Sverige, och hans nära vän Gutu är utlånad. Sådana bitar vid sidan av planen som ofta glöms bort när man bedömer en fotbollsspelare. Jag tror inte han kommer göra lika stor nytta mot IFK Göteborg i nästa match, men det här var ett fint kapitel i hans KFF-karriär. Det var ju inte bara hans mål som var viktiga: han skapade chanser, hittade ytor, och rörde sig över en stor del av planen.
Om inte annat så var det äntligen en mittfältare som tog ett djupledsspel in i motståndarnas straffområde för att få påfyllnad. Det har knappt hänt tidigare under hela säsongen. Två inlägg från Jonas Thern-fotbollsfabriken i Värnamo, två mål från Dakar Universitéprodukten.