Mogren, "Billan", Brink och andra längdlegendarer hyllar gulddamerna.
Marie-Helene "Billan" Östlund (bland annat VM-guld 20 km 1987): Om jag såg loppet? Skojar du? Jag har sår i halsen efter allt skrikande, jag var i extas, tårarna rann och jag stod och hoppade i soffan. Jag kan inte med ord beskriva tjejernas insats, jag är rörd.
Jan Ottosson (OS-guld i stafett 1984 och 1988): Så otroligt spännande, det var en riktig thriller. Charlotte Kalla var makalös, men det krävs att alla fyra gör sitt för att det ska bli guld.
Torgny Mogren (OS-guld i stafett 1988): Jag trodde det svenska laget som bäst skulle räcka till en medalj. Det fick jag omvärdera under sista sträckan. Fantastiskt att Kalla hade krafter kvar efter den upphämtning hon gjort, de krafterna hämtade hon djupt nere i källaren.
Toini Gustafsson-Rönnlund (två OS-guld och ett OS-silver 1968, till Västerbottens-Kuriren): Jag är så rörd, tjejerna har kämpat så länge och äntligen får de visa vad de går för. Och Kalla som är så fruktansvärt duktig har dragit med sig de andra tjejerna.
Emil Jönsson (Anna Haags sambo och bronsmedaljör i sprint): Jag är gladare för det här än för min egen medalj. Jag är världens lyckligaste trunkbärare. De har gjort det jättebra och Charlottes sista, det är magiskt. Det ska nästan inte gå. Man förvånas ju hela tiden av Charlotte och tänker att den här gången ska det väl inte gå att jaga i kapp så mycket och så gör det det.
Jörgen Brink (trefaldig Vasaloppssegrare): Det var som en dröm, jag bara stod och hoppade under slutsträckan. Jag hade trott på svensk medalj, men trodde att norskorna var för bra för att det skulle räcka till guld. Fantastiskt att Charlotte hade krafter kvar till en spurt.
Thomas Wassberg (skidlegendaren som följt Emma Wikéns utveckling i hemmaklubben Åsarna, till expressen.se): Det är riktig kul att Emma lyckas och Kalla är ju i väldigt bra form. (TT)