I februari var jag i Florida och såg NBA-mötet mellan Miami Heat och Los Angeles Clippers. Biljetterna hade vi köpt hemifrån fyra månader tidigare och väl framme vid arenan möttes vi av en gigantisk banderoll på kortsidan av Americanairlines Arena.
”SOLD OUT.” Utsålt.
Utanför arenan var kommersen i full gång, det såldes dryck, mat och souvenirer på ett sätt som är helt främmande för svenskar. Därför började jag fundera på den där banderollen, varför man väljer att sätta upp en sådan och på så sätt frivilligt avstår från möjligheten att fler personer tar sig till arenan och handlar.
Så jag frågade.
”Vi vill att det ska vara en fantastisk upplevelse att se på Heat, både före, under och efter matchen. Ibland har det varit så mycket folk utanför arenan som försökt få tag i biljetter att de som har en knappt kunnat röra sig. Det är inte bra och det vill vi förhindra.”
Samtidigt i Småland hade Kalmar FF problem. Samarbetspartners hoppade av, årskortsförsäljningen gick trögt, en välkänd sponsor, med det största av KFF-hjärtan, hotade att lämna föreningen för att han kände att han inte fick någon respons från marknadsavdelningen.
Så vad gjorde KFF någon månad senare?
Jo, man bestämde sig för att stänga omklädningsrummet för medier.
Ridå.
KFF har alltid varit känt som ett öppet lag, ett där dörrarna alltid stod på glänt, där stämningen alltid var avslappnad, där spelarna aldrig tog sig själva på så stort allvar. Kryddat med framgång och en skickligt frispråkig Henrik Rydström har det gjort att föreningen blivit omskriven och känt för den stora massan på ett sätt som likvärdiga föreningar i allsvenskan inte varit i närheten av.
Beslutet att nu stänga omklädningsrummet togs efter en omröstning av spelarna. Den var jämn, men en majoritet av spelarna vill ha sitt innersta område stängt för utbölingar.
Jag har ingen erfarenhet av att driva en allsvensk förening men jag är smart nog att förstå att ett sådant beslut aldrig ska ligga hos spelarna när man gått back 14,7 miljoner de senaste fyra åren. Det handlar om att ta varje chans att synas, att förstå att idrott är underhållning och att dra nytta av dem som fortfarande visar ett intresse för en.
Omklädningsrummet var inte det enda som förvånade mig den här säsongen. En fredag i september åkte jag till Guldfågeln för att göra ett reportage från träningen inför hemmamatchen mot Gefle IF på lördagen. Men laget var inte ute på Gasten och jag kom inte in på arenan. Jag ringde till lagledaren Ola Ragnarsson.
”Tyvärr kan du inte komma in, Nanne har bestämt att träningen ska vara stängd.”
Dagen efter kom det 3 988 personer till matchen, den slutade 0–0.
Det finns kanske en möjlighet att större öppenhet hade lett till mer bevakning och på så sätt till ett större intresse och mer folk på läktarna.
Nu tycker säkert en del att jag gnäller, men det är faktiskt tvärtom. Jag skjuter mig själv i foten med den här krönikan. Som det är nu måste man läsa vår tidning för att läsa om KFF och för mig är det suveränt ur ett rent affärsidémässigt perspektiv. Det här handlar mer om vad KFF bör göra för att öka intresset för andra medier än lokaltidningen och nå ut till fler människor. Om man vill kolla effekten efter det här året så kan KFF börja räkna stora artiklar om laget i Aftonbladet och Expressen. Jag lovar, det är inte många. När Hasse Eklund blev klar som ny KFF-tränare bemödade sig inte ens Aftonbladet att skriva en notis om det.
I NBA öppnar omklädningsrummen 15 minuter efter att matchen tagit slut. Som journalist kan du sätta dig bredvid LeBron James och Dwyane Wade och börja intervjua. I Kalmar får de vänta tills Lars Cramer och Emin Nouri har duschat klart.
En del orkar stå och vänta vid den uppsatta avspärrningen – andra inte.
Möjligtvis en sak värd att beakta inför 2014.
På Guldfågeln är det stängt och Daniel Mendes och resten av KFF vill duscha först innan man möter medierna i en mixad zon.arkivfoto
En kvart efter slutsignal öppnar Miami Heat sitt omklädningsrum och LeBron James tar emot, oavsett seger eller förlust.