Det mobiliseras som aldrig förr.
Kapprustningen som fortgått under hösten saknar motstycke i svensk speedwayhistoria.
Andreas Jonsson är äntligen – efter nästan ett decenniums utflykt i Målilla och Eskilstuna – på hemma i Roslagens famn igen. Normalt sett hade det varit den största snackisen.
Nu är det bara en anmärkning i marginalen bland alla galna silly season-bomber som briserat.
• • •
Vissa år rör det sig i princip inte alls på speedwayens transfermarknad. Anledningen till att det skett så många tunga klubbyten i år kan man spekulera i. Speedway är en sport där mycket ska gå i lås för ett klubbyte. Det är snitt som ska passa, lokala sponsorer som ska knytas upp och logistik (flyg, båtar, mekaniker etcetera) som ska klaffa.
Dessutom har sporten blivit allt mer sponsorstyrd. Förarna ingår i allt större stall och företagen är måna om att placera sina förare i ett specifikt lag. Det är exempelvis knappast en slump att Greg Hancock, Darcy Ward och Chris Holder att tre kör i Piraterna. Alla tre är nämligen tunga affischnamn för en och samma energidryck.
Den här hösten verkar mycket ha klaffat på många håll. Förarna har bytt klubb hej vilt och det ena lagbygget ser mer imponerande ut än det andra.
Västervik har sitt starkaste lag sedan SM-guldet 2005. Bredden är respektingivande och med nyvärvade toppföraren Krzysztof Kasprzak i laget så drömmer Västerviksborna om SM-medaljer igen efter några magra år.
De lär dock få fortsätta drömma. Konkurrensen är helt enkelt för tuff.
Jonssons Rospiggarna och fjolårssemifinalisten Smederna lär främst få slåss för sin existens.
• • •
Krasst sett kan man säga att det står mellan fyra lag. En kvartett som försökt trumfa varandra i tunga värvningar.
Indianerna satsar vidare på fjolårsspåret. Det vill säga rutin. Niels-Kristian Iversen och Piotr Protasiewicz får nu sällskap av bygdens store speedwayson när Fredrik Lindgren återvänder från Målilla.
Lägg till Antonio Lindbäck, GP-föraren Bjerre och veteranen Max på reserven så har ni ett lag som kan gå hela vägen.
Det kommer de dock inte göra.
Piraterna har byggt tidernas kanske mest ojämna speedwaylag. Supertrion Ward, Hancock och Holder lär inte tappa många poäng. Samtidigt innebär det viss snittobalans. Resten av laget byggs med svenska ungdomar.
Motalalaget får slåss om finalplatsen med Dackarna.
Målillalaget å sin sida blev av med artisten Darcy Ward till just Piraterna, men ersatte med Nicki Pedersen. Ett byte som går jämnt upp.
Minst.
För där den tillbakalutade egosisten Ward gav intrycket av att knappt bry sig hur det gick i matcherna, är Pedersen – som under sina tre år i Lejonen tog två guld och ett silver – ett superproffs som brinner för att vara en del av ett vinnande lag.
Dackarnas lag är, bortsett från Pedersen, inte det mest namnkunniga, men synnerligen välbyggt och absolut en finalutmanare.
Nu spelar det inte så stor roll vilka som tar den där finalplatsen. Väl där kommer det bara bli finmald kolstybb kvar när Elit Vetlanda slagit guldkäftarna i sin stackars motståndare.
Giganten från Höglandet har lyckats med allt. VM-tvåan Jarek Hampel är kvar och har fått sällskap av två galácticos: världsmästaren Tai Woffinden och Emil Sajfiutdinov (som ledde VM när han blev skadad).
Lägg till Leon Madsen, Tomas H Jonasson och en hoper kompetenta komplementförare.
Elit Vetlanda anno 2014 är kanske det bästa speedwaylag som någonsin funnits.
↧
Ni kan dela ut guldet redan nu
↧