Hon drabbades av ”guldskräck” 2010.
I år var bågskytten Mimmi Eriksson tillbaka och kammade hem både JEM och JSM.
– Någonstans känner jag att, nu bor jag i Sverige så jag får väl inte säga det här, jag kan bli skitbra.
2010 drabbades Mimmi Eriksson av guldskräck, eller ”bågskyttarnas ord för prestationsångest” som hon också kallar det. Ett fenomen som gör att skytten inte kan fokusera på tavlans mittpunkt. Hon tävlade sparsamt och gnistan för sporten var på väg att tyna bort. Men i juli i år kom tävlingen som blev vändpunkten.
– Jag åkte dit och kände att jag kunde hantera en tävling. Då bestämde jag mig för att skjuta ytterligare ett SM.
Eriksson vann JSM-guldet och dagen efter fick hon ett samtal med frågan om hon skulle vilja följa med till JEM i Italien. Det ville hon och utan vare sig krav eller förväntningar gick hon till final. Där mötte hon mot hemmahoppet Sabrine Franzoi. Italienskan inledde nervöst samtidigt som Mimmi Eriksson höll sina nerver i schack.
– Jag blir väldigt stark när jag ser att andra är nervösa, det lugnar mig. Det är lite som ett lejon som lurar på en gasell, det vet att den här kommer jag ta.
JEM-guldet var inte det första i karriären, men utifrån förutsättningarna och förberedelserna har det haft en stor betydelse.
– Jag kan inte säga att alla prestationer bleknar i jämförelse men det här året har nog ändå varit bäst. Man måste ha varit nere i skiten för att lära sig att ta del av det bra.
Nästa mål är att kvala in till VM i Frankrike i februari.
– Jag försöker att inte stressa upp mig inför inomhussäsongen.
Hur känns det att vara nominerad till Gyllene Steget?
– Det är väldigt roligt, lite oväntat faktiskt, säger hon och skrattar.
Vad skulle det betyda om du vann stipendiet på 25 000?
– Det skulle vara fantastiskt. Jag var en av få som inte hade en reservbåge med mig till Italien, om något skulle strula kan man bara lämna ifrån sig bågen och ta den andra, det kan inte jag nu.