Två playoff, en omtalad hyresavskrivning, ett par Tommy Salo-vändor, Gråhns-affären, kronofogdar varvat med miljonplus och till och med en Tre Kronor-landskamp. Det är bara något av allt som hänt under Mats Söders tre år som ordförande i IK Oskarshamn.
OT har tagit pulsen på Oskarshamns mäktigaste idrottsledare.
Vi börjar med det många undrar, kommer du fortsätta som ordförande i IK Oskarshamn?
– Ja, det kommer jag. Förutsatt att jag får i genom de krav jag ställt. Det handlar om att vi måste bredda styrelsearbetet och få in nya personer som kan avlasta. Jag har ett eget företag som tar enormt mycket tid och jag kan inte alltid lägga den tid som kanske krävs egentligen. Jag har själv varit med i processen att rekrytera de nya styrelsemedlemmarna och jag tror det ska falla på plats snart. I så fall fortsätter jag ett år till. Det har funnits stunder då jag tänkt hoppa av, men jag känner så pass mycket för IK och överger inte föreningen och skiter i allt. Då hade allt arbete jag lagt ner varit ogjort.
Vilken anser du är din viktigaste ordförandegärning?
– Vi har förändrat mycket, men ska jag välja en sak säger jag organisationen vi byggt upp. Vi har en sportchef som enbart kan ägna sig åt det sportsliga, en klubbchef, en marknadsavdelning och en person som sköter ekonomin. Jag tänker i bland på stackars Dag Larsson som hade alla de där titlarna. Det måste ha varit väldigt frustrerande. Nu utvecklar vi organisationen med ytterligare ett par funktioner. Dessutom skulle vi behöva bygga ut marknadsavdelningen och inrätta en koordinatorstjänst, likt den Martin (Svenson, klubbchefen) hade tidigare.
IKO och ekonomin är en ständig följetong. Hur mycket skadas er trovärdighet när ni hamnar hos kronofogden och i svarta rubriker gång efter annan?
– Det är klart att trovärdigheten påverkas. Men man måste sära på likviditet och resultat. Det kommer alltid finnas perioder när vi har problem med likviditeten. Det vi måste ha är ett eget kapital på tre miljoner och alltid, oavsett var vi ligger på tidsaxeln, ha en miljon fysiska kronor i kassakistan. Men det är lättare sagt än gjort.
Ni har vikande sponsorintäkter, hur ska den skutan vändas?
– Det är fan så mycket svårare att bedriva elitverksamhet på mindre orter som har färre antal företag. Djurgården, till exempel, jobbar på helt andra villkor mot större antal och mer välmående företag. Loket för oss är några få stora starka företag. Vi måste vara mer kreativa och vidga vårt upptagningsområde.
Hur menar du då?
– Marknads- och sponsormässigt jobbar vi mycket mot Kalmar och det börjar röra på sig. Målet är att vara den ledande hockeyföreningen i Kalmar län. Ett lok, på motsvarande sätt som Kalmar FF är det på fotbollssidan. Precis som folk åker från Oskarshamn till Kalmar för att titta på fotboll, så tror vi på det omvända.
Ni har bara en isyta. Hur fungerar det nu när J18 gått upp i högsta serien?
– Inte alls. Behovet av en isyta till är enormt. Det kommer vara matcher i arenan upp till fyra kvällar i veckan. Det innebär sannolikt att vi tvingas skicka våra ungdomslag till Kalmar och Lenhovda för att träna. Det känns ju helt vansinnigt och kommer kosta massor av pengar. Vi ser, tillsammans med kommunen, över möjligheterna att få till en temporär lösning med en extra isyta. Klubbens lite kontroversiella förslag är att smälla upp ett tält över bandybanan och sätta in en sarg så att vi kan spela hockey där. Sedan får bandyn hålla till i Figeholm. En mer permanent lösning skulle kunna vara en nybyggnation någonstans där det passar, helst någonstans på Arena Oskarshamn.
Hur många klubbar i allsvenskan skulle du säga bedriver en sund ekonomisk verksamhet?
– Man kan se det ur olika perspektiv, men säg att hälften av föreningarna har problem att få ett rejält överskott. Men det där är generellt för idrotten i allmänhet, det är tufft att syssla med elitidrott.
Jag upplever att det saknats en röd tråd i IKO många gånger. Nya styren styr efter eget huvud – hur ser du på det resonemanget?
– Det har nog varit så, men vi har blivit mycket tydligare. Mina två första år gick åt till att kitta ihop föreningen från tolv klubbar till en. Varje lag var som en egen förening. Vi har ett dokument som heter ”IKO Utbildar”. Det är ett regelverk hur vi ska jobba med ungdoms- och juniorverksamheten. Visionen kallar vi för ”100–10–1”. Det innebär att vi vill ha 100 nya till skridskoskolan varje säsong, tio egna produkter på hockeygymnasiet och en spelare som kommer ur den egna verksamheten in i a-truppen. Där är vi inte i dag, men det är visionen.
Ni har spelat playoff två år i rad och de flesta av era konkurrenter siktar uttalat på elitserien. Är det inte rimligt att ni också har elitserien som mål?
– Man måste vara nyanserad och skilja på visioner och mål. Vi kan inte sätta elitserien som mål än. Men betoning på ä–n. I dagsläget tror jag det skulle vara mer negativt än positivt om vi skulle gå upp. Vi är inte redo ur fler aspekter. Nuvarande mål är att etablera oss på plats fem till sju. Däremot får vi inte bli bekväma i vår position. Folk blir snabbt bortskämda och man måste alltid sikta uppåt. I sommar ska vi sätta oss och titta på hur visioner och delmål ska se ut för nästa treårsplan.
Hur viktig är sportchefen i kontinuitetsarbetet?
– Roger Jönsson är en oerhört viktig pusselbit för oss. Ambitionen är att skriva ett längre kontrakt med honom för att säkra upp just kontinuiteten och för att han har gjort ett fantastiskt jobb. Vi har haft en bra dialog och träffades på onsdagskvällen för att diskutera framtiden. Jag hoppas att det ska leda till ett avslut snart.
Är du nöjd med hur näringslivet och kommunen ställer upp för IKO?
– Både och. Det går lite i gamla hjulspår och man kanske måste tänka om vad det gäller olika och fler produkter, samt att kunna redovisa vad IKO kan ge tillbaka i marknadsföringen. Jag roade mig med att räkna ut hur många gånger Oskarshamn nämndes i samband med landskampen. Skulle kommunen ha köpt den reklamtiden hade det kostat 10–15 miljoner, nu kostade det dem inte en spänn. Vi får 350 000 kronor i elitbidrag och det är inte mycket jämfört med andra klubbar i allsvenskan. Jag skulle föredra upplägget de har i Karlskrona. Där subventionerar kommunen hyrorna och alla betalar lika mycket, jag tror KHK betalar ett par hundra när de tränar. Det är ett smakfullt sätt att ge bidrag. Vi betalar över en miljon i hyra varje år. Tänk om vi åker ner i division 1, vad skulle IK kunna betala i hyra då? Knappt tio procent av vad vi betalar i dag. Ska vi ha elitidrott i Oskarshamn måste det vara ett gemensamt spel mellan föreningar, näringsliv och kommun där alla hjälper och drar nytta av varandra.
– Generellt är jag av åsikten att man måste satsa för att kunna vinna. Du måste stoppa i en peng för att få något tillbaka. Ta Ironman i Kalmar. Nu har jag inte de exakta siffrorna, men jag har för mig att kommunen stoppade in ett par miljoner och arrangemanget omsatte 27–29 miljoner. Insatsen återbetalades många gånger om. Vi har starka varumärken i stan, ta bara Latitud 57 och IK Oskarshamn som två exempel. Jag var på Magnus Uggla på Hamburger Börs i helgen och vi hamnade vid ett bord med två andra par från andra delar av Sverige. Båda nämnde just Latitud och IKO när vi berättade att vi var från Oskarshamn. Det säger en del om vilka varumärken det är. Vi måste vara rädda om det vi bygger upp. Det måste hända saker och det måste få kosta. Titta ut genom fönstret, det är ett X2000 som skenar här utanför. Ska vi hänga med måste vi kasta oss och ta tag i sista vagnen.