En fotbollsscout hade lämnat matchen i halvtid, en neutral åskådare hade reklamerat matchbiljetten, och en TV-tittare hade zappat förbi matchen efter 20 sekunder. Det här skulle dock inte vara en vacker match, KFF skulle bara täppa igen och kunna gå vidare istället för att fortsätta falla.
KFF hade enligt Eklund släppt in de sex senaste målen på fasta situationer, och inkluderar man ett par andra mål från tidigare matcher så blir det sammanlagt åtta insläppta mål på fasta situationer under de fyra senaste matcherna (Gefle, IFK Göteborg ÖSK, Djurgården) – exakt lika många insläppta mål på fasta situationer som KFF hade haft sammanlagt på de tidigare 50 Allsvenska matcherna.
Åtta (8) insläppta på 50 matcher följdes alltså upp av åtta (8) insläppta på efterföljande fyra (4) matcher. Vad som hade hänt precis i sprickan mellan de fyra och 50 matcherna? KFF:s ansvarige för fasta situationer – Patrik Hansson – hade lämnat föreningen.
Det behöver inte vara hela sanningen – det är snarare direkt osannolikt att det är hela sanningen – men siffrorna är för stora för att ignorera, och därför var den läckan den viktigaste att fixa idag, även om IFK Norrköping fick hota för kraftigt på flera hörnor i första halvlek. Stryper man inte bort de enkla motståndarmålen kommer det aldrig att bli en hög tabellplacering.
Vad som hände mellan de enstaka försvarssituationerna? Något slags svårt kampkrig. KFF lyfte långt och hoppades att bollen skulle fastna i konstgräset så att de kunde flytta upp laget 20 meter, och när det inte gick så hade de inga stora problem att backa hem och börja om.
Oftast fastnade ju inte bollen där uppe, det är inte sådana bollar som Pär Ericsson och Måns Söderqvist har spenderat tusentals träningstimmar för att maximera sig på, och mittfältarna hann inte flytta upp innan anfallet var över. Att ytterbackarna skulle ha anfallspåverkan var uteslutet.
IFK Norrköping hade en desperat attityd på matchen, och är man så desperat så hittar man sällan lugnet. De fick stundom karnevalytor på KFF:s vänsterkant, men utan att ha spelförståelse, kvalitet, eller medflyt för att leverera korrekta inspel. Fransson hade tagit på sig Erik Israelsson-auran, men hade mer vilja än kvalitet i de sista momenten.
Båda lagen var tillräckligt bra för att hålla ihop sig på ett okej sätt och vinna tillräckligt med dueller för att styra bort motståndarna, men inget av lagen var tillräckligt bra för att göra mål. Det är både de enklaste och på samma gång svåraste matcherna att analysera, men en nödvändighet för KFF efter tre raka förluster med 0-8 i målskillnad.
KFF gick in för att hitta samspel, sluta falla, bryta rytm hos motståndarna, hitta något att bygga vidare på, och gjorde det tillräckligt bra (alternativt att motståndarna gjorde det tillräckligt dåligt) för att de skulle hålla nollan. Håller man nollan spå tar man poäng, vilket väl var vårens största läxa som gavs av det här KFF-laget.