Frakturer på två ryggkotor, kraftig hjärnskakning och en blödning i ögat. Robert Lind hade marginalerna på rätt sida: ”Jag är tacksam för att jag kan gå.”
Motocrossföraren från Förlösa kraschade våldsamt under en tävling i USA för två veckor sedan. Det räcker med att titta på bilderna för att förstå att han hade änglavakt.
– Känslan när jag kraschade var att det gick åt helvete, men det första jag gjorde efter smällen var att sprattla med ben och armar trots att synen var borta och att jag inte kunde andas.
Hur gick olyckan till?
– Det var blött i marken, cykeln sög fast och jag vände runt i luften. Märkligt med tanke på att det var banans lättaste parti. Det fanns partier där jag vara nära att krascha på varje varv. Kanske slappnade jag av för mycket. Jag vet inte, men jag gick ner i marken med nacken åt fel håll.
Men du reste dig upp?
– Det är väl lite så vi gör i den här sporten, samtidigt hade jag väl inte hundra koll med tanke på smällen i huvudet, säger han och ler.
Lind fördes till det transportabla sjukhus som alltid finns med och det var först när han skulle resa sig som han insåg att det var något fel med ryggen. Han skickades omedelbart med ambulans för att bli röntgad. Beskedet var inte så bra: genomgående fraktur på en kota, kompressionsfraktur på ytterligare en, och kraftig svullnad.
– Jag fick ligga helt still i tre dygn, men var väl aldrig orolig med tanke på att jag i princip hade full rörlighet. Det var värre för familjen som hann se bilderna på kraschen innan jag kom ut från röntgen.
Efter en vecka skrevs Lind ut, tillbringade några dagar hos en kompis i New Jersey innan avresan till Sverige. Nu är han hemma i Kalmar igen. Bär ett rejält skydd runt överkroppen och säger att han är vid gott mod, tacksam över utgången.
– Jag är väldigt glad att jag mår som jag gör, sedan mår jag naturligtvis inte bra. Ögat är inte okej, men läkarna säger att det är kopplat till smällen i huvudet och ska gå över. Däremot är det är nästan omöjligt att sova trots smärtstillande.
I går, fredag, var Robert Lind på länssjukhuset i Kalmar och fick lugnande besked:
– Sköter jag mig under läkningsperioden ska det gå bra, men jag får inte sitta på en cykel förrän tidigast i november. Vilket innebär att det kan bli lite stressigt till säsongspremiären 1 januari 2015.
Du har alltså inga planer på att sluta?
– Familjen gillar det naturligtvis inte, vilket jag kan förstå, men nej, även om jag naturligtvis inser att jag kom lindrigt undan och är chockad över att nacken höll, så har tankarna omedelbart kretsat runt hur snabbt jag kan komma tillbaka, hur lång konvalescensen blir, när jag kan börja rehabträna.
Robert Lind vet varför han vill det här så mycket. Redan som liten grabb drömde han om att en dag få köra supercross i USA.
– 90 procent av alla som kör cross skulle ge sin högra arm för att få chansen. Jag har inte varit i närheten av det tidigare. Nu är jag där.
För första gången har Lind kört en hel säsong i USA, först supercross, sedan utomhussäsong, dessutom på heltid och framgångsrikt. Han tog sig vidare till 12 av 17 kvällsshower i supercross, en insats över förväntan.
– Det är ju det här jag kämpat för hela livet. Det är ingen glamour, jag blir inte miljonär, men det går runt ekonomiskt. I ryggen har jag ett team som tror på mig, hemma underbara sponsorer som ger mig den här fantastiska möjligheten. Att få köra inför 80 000 åskådare är ju helt sjukt, går inte att beskriva. Varför skulle jag ge upp det?