KFF kunde ha fått 0-2 och därifrån börjat att fundera på hur man skulle hålla ihop ett sprucket lag under resten av hösten. Istället gav slumpens Gud ett 1-1-mål och då kunde KFF vinna på kvalitet och en mindre nytändning i vinnarmentaliteten.
”Winning is not everything, but wanting to win is.”
Vince Lombardi borde ha koll på hur man skapar fin sportframgång. Han var huvudtränare för NFL-vrålaren Green Bay Packers i åtta år. CV: fem titlar, två andraplatser, och en tredjeplats, som kom under första året.
I en stad där det bodde 60 000 – knappt det dubbla Kalmar – och där laget hade vunnit en (1) match säsongen innan Lombardi kom.
Jag har försökt läsa på vad det är som gör att lag kan vända negativa trender. Jag drog igenom The Manager – en bok där författaren suttit ned med Sir Alex Ferguson, Arsène Wenger, José Mourinho, Carlo Ancelotti, och andra mysgubbar för att förstå hur de största tränarna tänker.
Förutom att ha en säker ledarstab, tydliga visioner, kvalitet på truppen, ordnad ekonomi och allt sånt där hokuspokus så var det två saker boken tryckte på när det kom till att vända negativa trender.
För det första: ta vara på varje ny situation. Våga se nya möjligheter. Ungefär som att testa ett mittfält med tre brassar och en norrländsk urkraft.
Det viktigaste handlar dock om att skapa en vinnarmentalitet, precis som Lombardi prioriterade. Alla i truppen – ledare och spelare – måste se det realistiska i det orealistiska.
Och visst, KFF ska vinna mot Falkenbergs FF på hemmaplan, men redan från start var det ett lite annorlunda KFF. Rakare ryggar på uppvärmningen och mer tro på ett snabbare spel. De ville ta till vara på varje fast situation, de ville dra isär Falkenberg med en längre boll för att i nästa anfall lura bort dem med en kortare boll genom mittfältet.
Att KFF startade ett gäng matcher med bedrövlig kvalitet är bortglömt – nu är det bara resterande 75-80 minuter som ska fixas till.
Falkenbergs FF hade en förvånansvärt hög farlighetsprocent i sina kontringar, men förutom det var KFF ett nummer större i det mesta av fotbollsvärde (… då bortser jag från Ingelstens 0-2, ty då det hade blivit en helt annan karaktär på den här texten...).
Om Eriksson tidigare i sin karriär har varit en spelare med tre lungor så opererade han in en fjärde inför den här säsongen. Romário fick låna lite Luka Modric-gener och spelade med ett tempo och smarthet som man endast trodde fanns i Romáriomyterna. David Elm visade varför han är stora bocken Bruse i en redan storväxt familj.
Det som tydligt saknades var djupledsspel från mittfältet, men där kom Hovda in och mani-rusade in ett ledningsmål till KFF. Efter 2-1 var det inte ens ordet ”transportsträcka” tillräckligt talande för att beskriva matchavslutningen.
Man skaffar ingen segermentalitet av att slå Falkenberg på hemmaplan, men historieböckerna gillar att hitta en konkret början någonstans i kalendern och som jag skrev senast: det här är något som både Eklund och Nilsson har pushat på att KFF saknar.