Ordentligt tilltufsad efter tiden i Blåvitt. Men på Guldfågeln Arena sköt karriären fart på nytt. Tre år senare vill Pär Ericsson leverera där igen.
Han blev spelklar för Mjällby den 1 augusti 2011. Samma dag som laget skulle möta Kalmar FF på Guldfågeln Arena. 70 minuter var spelade och ställningen 0–0 när tränaren Peter Swärdh gjorde klartecken för inhopp. Kalmar hade varit det starkaste laget och nästan 11 000 på läktarna satt och hoppades på ett KFF-mål – Pär Ericsson själv hoppades bara han skulle ta sig igenom matchen helskinnad.
– Jag hade precis kommit tillbaka från skada, jag hade brutit mellanfotsbenet tidigare och hade bara spelat några U21-matcher innan jag kom till Mjällby. Jag visste inte alls var jag stod efter den tunga perioden i Blåvitt. Jag hade inte självförtroende eller någonting, berättar ”Pärlan.”
Stukad, osäker på om han fortfarande höll på allsvensk nivå. Efter succén i Gais hade fallet i IFK Göteborg blivit hårt när höga förväntningar inte infriades och målen inte kom.
– Jag kunde väl inte hantera det helt enkelt. Det blev liksom lite för stort på något sätt.
”Pärlan” hade bara varit på banan i elva minuter när han försökte trampa runt Markus Thorbjörnsson som i sin tur kastade armarna runt anfallaren och drog ner honom. Straff och 1–0, strax efter kom 2–0 innan Ericsson själv kunde stöta in bollen i mål efter en retur från Etrit Berisha.
Vi sitter på andra våningen på Guldfågeln Arena, bredvid klubbchefen Svante Samuelsson kontor. Pär Ericsson vrider huvudet och blickar ut mot planen.
– Det var skönt och stort för mig – att känna att jag fortfarande kunde liksom, säger han.
– Det var jätteovisst när jag gick till Mjällby. Då var det tufft men sedan gick det bra, jag trivdes och tyckte att fotboll var roligt igen.
Man kan enkelt dra paralleller till att läget är det samma nu som för tre år sedan. ”Pärlan” kommer från ett proffsäventyr i belgiska Mons där speltiden blev knapp och bänkplatsen allt mer frekvent. Men det finns ändå en stor skillnad.
– Jag är inte bränd på det sättet som jag var då. Jag ser Belgien mer som en erfarenhet och känner att ”inte igen”. Nu vill jag bara vara här och jag har lärt mig att det är viktigt att ha kul när man spelar fotboll, annars blir det inte så meningsfullt för mig.
– Det är jätteskönt att vara hemma och jag tycker att det är kul att komma hit varje dag. Det var många anledningar till att jag inte trivdes i Belgien. Det är svårt att peka på en sak.
25-åringen, fyller 26 på måndag, blev spelklar för Kalmar FF i tisdags och chanserna till debut direkt höjdes avsevärt sedan David Elm dragit på sig sin tredje varning mot AIK och stängts av till mötet med Malmö FF. Pär Ericsson är inte i bästa slag än men hoppas att det lossnar snart.
– Det får ta den tid det tar. Jag kan inte trolla fram någon toppform. Det har blivit komprimerat nu eftersom att jag kom på sommaren. Normalt har du lite längre tid på dig att bygga upp dig. Jag ska försöka toppa formen så fort som möjligt. Nu har vi lättat på träningen och kört mer explosivt.
Du och Måns Söderqvist är liknande spelartyper. Kan ni spela ihop i anfallet?
– Man vill ha motrörelse, att en drar i från och en går åt andra hållet så att man växlar där. Det funkar inte att båda går i djupet hela tiden för då blir det lättläst. I så fall får man alternera och komma ner och visa sig framför backlinjen också. Om jag och Måns spelar så kanske vi får turas om medan David (Elm) är mer utpräglad target.
Men du är redo om du får chansen?
– Ja, ja, får jag chansen så är det bara ut och köra, säger Pär Ericsson.