Slutresultatet 3-0 hade lika gärna kunnat vara 2-1, 2-0, eller 4-0. AIK var en kvalitetsnivå högre upp än KFF, men istället för att rulla hem med en mer acceptabel förlust så gav dem flera onödiga eftereffekter som spräckte tabellplaceringsglädjen. Onödiga avstängningsvarningar på Ring och Elm, Eklunds taktiska svårigheter mot topplag, och en idiotisk Nouri-sekvens.
Kontexten: AIK har bara tappat poäng i en av de sex senaste matcherna, en tveksam MFF-kvittering i 94:e minuten. Det här laget har haft samma höga klass som Malmö FF hade i början på säsongen, och de hettades upp av VM-Borges.
Det här kan ha vara säsongens svåraste match. Jag hade hoppats att AIK skulle ha mer stök i truppen. En Markkanen som funderade över den logikfria Spanienflytten, eller en sliten Borges, eller en Bahoui som skulle vara ojämn efter flera starka insatser på kort tid.
AIK var dock så disciplinerade som vi har lärt känna dem under de senaste åren. Vårens fragila defensiv finns inte längre. Under en normal säsong släpper AIK in färre mål än vad de spelar matcher, och nu är de återigen uppe i samma nivå tack vare det momentum de fick efter målvaktsbytet till Carlgren. I år har de även lagt till ett flexibelt och varierande anfallsspel där det känns som att flera spelare dikterar hur de ska se ut: Bahoui, Goitom, Borges. Övriga spelare springer och blir glada när de får kvalitetsbollar att jobba med.
KFF var som KFF brukar vara. De hittade perioder med snabba och påhittiga anfall, men saknade 90 minuters anfallsspel. Under första 30 minuterna tycktes AIK ignorera att KFF spelade med ett mittfält, och med tyngd tryckte på med kvalitetsanfall efter kvalitetsanfall. Ismael och Hallberg tvingades göra ett tremannajobb tillsammans, och de klarade inte av både det jobbet och att samtidigt vara offensivt aktiva.
Samtidigt är det nu en sanning att Hans Eklund ännu inte vet hur han ska vinna toppmatcherna. KFF har inte gjort det i år, och Falkenbergs FF gjorde det inte ifjol. Eklunds grundspel ger sällan misstag i matcher mot sämre lag, men han har svårt att få balansen till de större matcherna.
Tankarna till trebackslinjen är också många, och även om jag förstår ursprungssyftet så gav det endast negativa effekter: för det första så kom KFF inte till inlägg eftersom ytterbackarna ska stå för dem, för det andra så kunde AIK hota KFF ännu mer i kontringarna, och för det tredje tappade KFF sitt anfallsflyt.
Om man vill vara ett halvfullt glas-människa så kan man se det som att Eklund får möjligheten att sätta upp en enskild matchplan mot MFF. Ring och Elm saknas, han får tillgång till Pär Ericsson, och han kan leka med att pilla in någon av Hovda, Diouf, och Romário för att få en välplanerad match. Startelvan är bruten och det finns alternativ. Även om alternativen håller lägre kvalitet så kan efterfrågan av spelstil vara viktigare.
Emin Nouri? Jag vill först ge honom friheten att ge sin sida av allt, när han har fått distans till situation och gått igenom sina egna tankar. De båda sparkarna tillsammans med agerandet efteråt, och situationen på förra veckans träning, blir dock en så pass katastrofal helhet att även KFF-ledningen måste diskutera utvecklingen. För att citera Simon Bank efter Luis Suárez-bettet: "Så G-Ö-R man inte".