Hur är det att vara chef över Nicki Pedersen?
Vad kan en lagledare egentligen bidra med?
Och det här med lagmoral i speedway – hur viktigt är det egentligen?
Sporten har tagit pulsen på Dackarnas succélagledare Jerker Eriksson, 35.
När Dackarna i kväll möter Smederna på Eskilstuna motorstadion, så är det i praktiken hemmamatch för lagledaren och Eskilstunabon Jerker Eriksson.
– Jag ska villigt erkänna att resorna inom speedwayen är ganska jobbiga. I kväll har jag tio, tolv minuter hemifrån till banan. Det är asskönt, säger Jerker Ericsson.
Han jobbar till vardags som snickare hemma i Eskilstuna och tar en paus från hamrandet och spikandet när Sporten ringer på måndagsförmiddagen.
Som ensamt huvudansvarig har han fått en drömstart. Dackarna har tre raka segrar och toppar elitserien.
– Man ska inte dra för stora växlar så här tidigt, men känslan är att vi har något i år som vi inte haft förut.
Det, eller snarare den, han syftar på är Nicki Pedersen. Dansken är speedwayvärldens kanske största profil och har varit med och avgjort alla tre matcherna som Dackarna kört.
– Inget ont om Andreas Jonsson eller Fredrik Lindgren, som vi haft tidigare, men det här är något helt annat. Nicki är en förare som alltid går in och är som bäst när det gäller som mest, det är få som har den egenskapen.
När Sporten var nere i Danmark och träffade Nicki Pedersen i vintras sa han bland annat: ”Lagledarna ska ställa krav och sätta press på förarna, det gäller även mig. De får inte vara nervösa bara för att Nicki Pedersen kör i laget. Det är viktigt att de säger vad de tycker, men de ska veta vad de pratar om och vara förberedda. Då är jag open minded att lyssna”.
Hur är det att vara chef över en så stark personlighet som Nicki Pedersen?
– Det är häftigt och lite speciellt. Han är inte som alla andra. Men för mig är det kanon. Nicki ställer enormt höga krav på sig själv och sin omgivning och det gör att jag måste vara på tå hela tiden.
Inför det sista heatet i hemmapremiären mot Indianerna valde Eriksson att ta strid. Matchen var avgjord och Pedersen ville absolut inte köra. Det blev som Eriksson ville. Pedersen körde.
– Jag biter i från mot honom och tror att han gillar det. Det kan säkert vara så att har testar gränserna. Han vill kolla vad vi är för personer och vad vi går för. Jag känner att vi har fått en bra relation.
Jerker Eriksson säger också att han inte har något emot om hans världsstjärna är fly förbannad uppe i depån.
– Det är ju hans personlighet och det får vi köpa inom vissa gränser. Vi har inte alltid samma åsikter, men vi är raka och ärliga mot varandra och för min del får han gärna stå och skrika och gapa hur mycket som helst. Det är då han är som bäst.
Hur ser du på lagledarens roll i speedway?
– Det är ju inte så att jag står och talar om hur de ska köra under matcherna. Det handlar mer om det taktiska, att plocka ut rätt gubbar till matcherna och coacha rätt. Sedan handlar det mycket om att pusha grabbarna i rätt riktning, säga rätt saker och vara som en liten psykolog. Speedway är ju både en lagsport och en individuell sport och det gäller att känna av varje individ. Du kanske inte ska flyga på Nicki Pedersen och gnälla efter att han tagit en etta eller tvåa, utan låta honom vara.
Han berättar också att Dackarna anno 2014 byggt efter principen att det inte får vara för många tuppar i hönsgården.
– Det kan bli mycket prestige om du har förare som kanske slåss i toppen av VM-tabellen, det är svårt att koppla bort det. Så vi ville ha ett lag med naturlig hierarki och det tycker jag att vi har lyckats med. Nicki har vunnit tre VM-guld och självklart ger det en naturlig respekt hos de andra. Michael Jepsen Jensen är lagkapten och de andra lyssnar verkligen när han pratar, även Nicki.
Ofta pratar lagledare i speedway om vikten av lagsammanhållning som en framgångsfaktor.
Jerker Eriksson håller inte med.
– Det är klart vi ska ha kul och trevligt på alla sätt, men det är inte avgörande. Det här med att det måste vara så himla roligt i laget och att alla ska vara så mycket polare, det köper jag inte. Det är otroligt överskattat i mina ögon. Det är en annan sak i sporter som fotboll och hockey, där spelarna i princip lever tillsammans. De käkar lunch ihop, reser ihop, tränar ihop. Då är det viktigt, säger han och utvecklar.
– De här förarna träffas och kör för Dackarna en gång i veckan. Jag bryr mig inte ett dugg om de är bästa polare, huvudsaken är att de kommer hit och ger 110 procent. De måste varken skratta hela tiden eller älska varandra.