Kalmar FF vann sin tredje raka Allsvenska premiär när Brommapojkarna besegrades med 2-1 (1-0). Ring och Söderqvist var involverad i de flesta situationer, och det blev en seger som innehöll både positiva bitar och även delar som går att utveckla.
Det var en trevande inledning, med ett spel som var svårdefinierat för Kalmar FF. En hög bollvinst skapade ett nästan-läge, en individuell prestation från Ring gav en ribbträff, och en frispark från Hallberg var det närmaste KFF kom. En lång boll från egen backlinje var det vanligaste sättet för KFF att lyfta fram sina anfall, men efter Söderqvists 1-0 efter 20 minuter lossnade det. Brommapojkarna flyttade upp för att slå en hörna, men Ring och Söderqvist kontrade sönder dem och fixade ledningsmålet.
Efter målet ökade KFF kvaliteten på sitt grundspel. Det blev mer Hans Eklund-fotboll: kontringar, inspel bakom motståndarnas backlinje, inlägg, högre ytterbackar. Det var kanske en premiärnervositet som släppte. Andersson och Ring var nära att göra mål på inlägg, men även nästa mål kom från Söderqvist.
Det var ett inspel bakom motståndarnas backlinje i början på andra halvlek som ga 2-0, men efter det fick KFF problem att kontrollera matchen dit de ville. Brommapojkarna reducerade omgående, men trots att de fick Une Larsson utvisad kunde Brommapojkarna få ett momentum i slutet på matchen som gjorde att det fanns möjligheter till en kvittering. Sandberg-Magnusson kom helt fri på en nick, men Cramer läste av situationen och ställde sig på rätt ställe.
KFF har än så länge förändrat sig, inte förbättrat sig, jämfört med fjolåret. KFF har under årets försäsong och Allsvenska premiär skapat fler målchanssituationer än under samma tidpunkt förra året, men samtidigt verkade laget ha tappat några procent stabilitet vilket bjöd in Brommapojkarna i matchen.
Ifjol hade en sådan här match förmodligen slutat 1-0 till KFF utan några större frågetecken bakåt. Nu blev det 2-1 i en match där KFF skapade klart fler målchanser än motståndarna, men också där ett ökat risktagandet innebar att KFF öppnade upp sig bakåt utan att ha möjlighet till att stänga igen matchen.
Därför kan man också säga att det var en ännu mer positiv seger. Det går att se förbättringsområdena både i offensiven och defensiven, och det är något som förmodligen kommer att utvecklas ju längre tid laget får att lära sig hur de ska spela. Det tar tid att lära sig med en ny tränare, och även om det var darr på ribban den här gången så bör Eklund nu ha ett bra material där det går att se vad laget ska gnugga på och förbättra under de kommande veckorna. Det är dock viktigt att Eklund hittar ett sätt att bättre stänga matcher på. Det fanns samma tendenser redan i Falkenbergs FF ifjol: de hade en ledning i halvtid, men släppte in motståndarna i matchen.
Bäst på plan? Jonathan Ring är alltid upp och ned, men hans snabbhet och förmåga att göra det som ingen förväntar sig var nyttigt under framför allt de perioderna där KFF hade problem med det egna spelet. Ring var dessutom inblandad i båda målen. Gör man två mål, som Måns Söderqvist gjorde, så ska man också alltid lyftas fram.
Den holländska Lucky Luke, Melvin Platje, kom in förra veckan för att ersätta Daniel Mendes, som flyttade till Minnesota för att göra en 2010-tals tolkning av en Vilhelm Moberg-berättelse. Platjes debut blev drygt 15 minuters och gav ingenting, men det var heller ingen situation som var enkelt att komma in i.
Jonas Hansson
sporten@barometern.se